back to my house

Våren är här på riktigt. Men jag känner mig nere, grät bort sminket på jobbet och en kollega sa till mig att "våren gör inte så alla blir glada, det är ju tyvärr så mycket svårare än så" och jag kunde inte göra annat än att hålla med. Det känns som jag går runt i någon slags dimma, tiden bara går och jag hinner inte med. Jag får panik. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. Jag känner mig som ingenting. Onödigt utrymme. JAG. VET. INTE. 

Jag vill resa bort någonstans.